Grå Törnskata

DSC01319

*2005

e: Bad Medicine  u: Shrike

uppfödare: Leo Kuntz

Grå Törnskata är stoet som skulle vara vår äkta vildhäst men blev vår riktiga tamhäst. I fem år levde hon i halvvilt tillstånd på Kuntz Ranch, linton, North Dakota, sedan hade hon först ett par skygga år här hos oss. Men det var som om hon bara gick och väntade på att vi skulle sluta se på henne som vildhäst för när Seth till slut tyckte det var dags att jobba lite med henne svarade hon direkt och bara ett år senare är hon nu vår trogna arbetshäst som kommer travande när Seth ropar att det är dags att dra ett lass.

”Skata” har ärvt sitt fina temperament från sin mor Magpy, ett svart litet sto som inte gör mycket väsen av sig men som man ofta upptäcker i framkant om man kommer ihåg att titta efter hennes karaktäristiska vita framfot.

”En bra häst har ingen färg” heter det, men när en häst så bra som Skata har en så tjusig färg som Skatas då är det inte sällan man rakt av bländas av denna vackra häst. Hennes apelkastade skimmelfärg har hon ärvt av sin far, Bad Medicine, flott hingst som tyvärr inte blev så gammal och därmed inte heller hann lämna så många föl efter sig. Det är därför extra roligt att Skata har visat sig fertil och duktig på att bära och uppfostra sina föl. Hon har fått två föl, varav det första, Blixt Linus, bar hon hela vägen från USA. Båda har ärvt såväl temperament som färg av sin fina mor.

Skatas moder och kompisen Reasy vilar i solgasset, juli 2010. Skatas mother and her her friend Reasy, resting in the prairie heat, july 2010.

Skatas moder och kompisen Reasy vilar i solgasset, juli 2010.
Skatas mother and her her friend Reasy, resting in the prairie heat, july 2010.

Grå Törnskata is the mare that was going to be our wild horse but became our domestic horse. For five years she lived half wild on the Kuntz Ranch in Linton, North Dakota, and at first she had a couple shy years here at our farm. But maybe she was just waiting for us to stop looking at her as the wild horse for, eventually, when Seth decided it was time to start working with her, she immediately responded and now, only a year later, she is our dedicated work horse who comes running when Seth calls for her.

“Skata” inherited her disposition from her dam Magpy, a black little mare that is pretty quiet, but if one just remembers to look for her characteristic white front foot, one will often discover her up front.

“A good horse is never a bad color”, the saying goes, but when such a good horse as Skata has such a dazzling color as Skatas, then it is often one is astonished by such a stunning horse. Her dappled grey coat she inherited from her sire, Bad Medicine, a spectacular stallion who unfortunately didn’t get very old nor had many foals. It is therefore even greater that Skata has proven herself fertile and good at carrying and raising her foals. She has had two foals, the first, Blixt Linus she carried all the way from North Dakota and both inherited their mother’s disposition as well as color.

Skatas fader, sommaren 2004. Skata's father, summer 2004.

Skatas fader, sommaren 2004.
Skata’s father, summer 2004.

2 Comments

2 thoughts on “Grå Törnskata

  1. Pingback: Jethro’s Nokota® Ruminations vol 1:1 | Djuptodal Nokota®hästar

  2. Pingback: Ålder och erfarenhet/Age and experience | Djuptodal Nokota®hästar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s